Hjärtans gränsland

Har du någon gång fått en kvävande känsla av att saker
och ting inte går ihop, och heller inte är som de bör vara?
Där är jag nu. Hittade några gamla texter jag skrivit..
ibland undrar jag vart jag får allting ifrån. Orden och meningarna
går ju inte alls ihop. Det är bara tankar och ord som jag dränkt
i bokstäver .. it makes no sense ^^. Likadant är det nu..
jag kommer nog sitta senare att läsa igenom det här och
undra varför jag ens skrev. Men det känns så skönt att låta
tankarna ta över och fingrarna bara skriver på.



Jag har gått och tappat bort min bästa vän,
den bästa vän jag någonsin haft.
Jag tappade dig inte plötsligt men någonstans på vägen.
Jag kan inte säga att jag vill fortsätta på nytt för
jag vet lika väl som du att det inte skulle funka.
Vi är inte dom som vi en gång var. Men jag vill tillbaks
till den tid som varit, delvis. Jag vill göra om allt vi gjorde.
Jag minns hur jag alltid längtade efter att få träffa dig.
Att få sova hos dig så ofta jag ville och att jag alltid kunde
komma till dig då det var något.
Jag minns första gången du höll min hand för att visa
att du brydde dig och att du fanns där.
Som en riktig vän i mina ögon sett.
Och låttexten du skrev, sjöng och gav mig då jag skulle
lämna Linköping, som fortfarande får mig att gråta, är
minnet av dig som den du verkligen är för mig.
Du var det bästa jag hade.
Vi har delat så många upplevelser och minnen.
Som då vi var i Skärgården och tältade.
Allt vi pratade om den kvällen. Det var så sjukt kul
och jag kan fortfarande inte förstå varför vi ens pratade
om något sådant, men kul var det allt.
Eller som när vi var i Danmark, det var ett minne för livet.
Jag vill ha det så föralltid. Jag önskar verkligen att det alltid
var så mellan oss. Alla skratt och tårar vi delat.
Du var min andra halva som jag vägrade tappa,
men nu har jag låtit det hända utan att jag velat inse det.
Jag skulle kunna sitta här långt in på natten och skriva allt
jag känner och vad jag saknar min tid med dig. Men jag vill
kunna gå vidare. För jag vet att vår tid är förbi. Allting har sitt slut tydligen.
Men vad som än händer och vad som än har hänt så älskar jag dig
något obeskrivligt mycket. Du har givit mig så mycket och jag är oerhört
glad över att ha träffat dig och att jag har fått ta del av ditt liv.
Vem du än blivit så är du bra i mina ögon.
Även om vi inte går ihop och inte får ut så mycket av varandra
längre så betyder du mycket.
Jag måste hitta ett sätt att gå vidare. Men det är nu, nu när man
vet att du verkligen är borta så känner jag mig förstörd.
Jag vet att det inte varit något vidare bra mellan oss på sistone,
men ändå har man vetat att du funnits där.
Jag har fortfarande kallat dig min bästa vän.
Vad fan hände egentligen!?
Jag vill veta hur, när och varför allt blev som det blev.
Jag kan inte bara blunda och glömma allt som en gång varit.
Det finns ingen som kan vara så som du en gång var för mig.
Den bästa vän man kan ha helt enkelt.
Jag kommer att sakna dig Linda.
Och jag kommer älska dig vart du är vänder dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0