Narkos och hallucinationer
Äntligen är operationen genomförd, halsmandlarna är borta.
Kom till sjukhuset i Norrköping igår klockan halv nio.
Träffade världens tråkigaste läkare i början.
Fick sitta och vänta i ett par timmar, sedan fick jag
träffa en annan läkare som var bra mycket trevligare
och roligare. Dock skrämde han upp mig ännu mer.
Trodde inte att det skulle vara så illa som han sa att
det kunde vara.
Efter det fick jag ett rum så att jag kunde sova en stund
eftersom det skulle ta sådan tid. Halv ett fick jag tid
i operationssalen. Hade inte fått något lugnande eftersom
jag berättade om hur illa jag brukade må av att sövas
och att kräkas efter en halsoperation är väl ingen höjdare.
Så eftersom lugnande skulle göra det värre så fick de hoppa
över det. Låg och skakade halvt sönder mig där på operationssängen
minns jag. Sedan fick jag en massa olika mediciner mot smärta
så att de skulle hinna börja verka tills att jag vaknade upp.
Fick dricka något äckel-päckel mot illamående, skulle vara
någon saltlösning.. det smakade ungefär tio gånger värre
än att få en kallsup i medelhavet. Sedan sprutade de in
någon jättestark medicin mot åksjuka, som man inte får
ta i vaket tillstånd för då får man hallucinationer så direkt
efter det så sövde de mig. Kändes i princip som att svimma.
Då de väckte mig var jag förbannad och skrek, tjöt, sparkade
och tillslut slog till läkaren. Han kunde inte ge mig någonting
först eftersom han inte visste ifall det var för jag hade ont eller
ifall jag bara var arg.. och ska jag vara ärlig minns jag inte helt
var det var eftersom jag var drogad fortfarande. Mamma berättade
dock att jag svarade något elakt varje gång någon sade något.
Varje gång de frågade t ex " har du ont ", så blev mitt svar bara
" du kan ha ont!! ", eller
" Annie du ligger på slangen, kan du flytta lite på dig?"
- " Du kan flytta på dig" ^^. Förhoppningsvis är de vana. Samt vägrade
jag ha pulsmätaren kvar på fingret utan slängde iväg den varenda
gång de försökte sätta på den. Sjävklart började den pipa som bara
den då och då blev jag förbannad på den med och skrek
"håll tyst jävla apparatjävel" och då de sa " Annie du måste ha den"
Så kan ni kanske gissa vad mitt svar var, ja "Du kan ha den!" haha.
Eftersom jag inte kunde lugna ner
mig på ett bra tag så fick läkaren ge mig lite morfin trots
att det skulle få mig att må illa.
Tog några timmar innan jag lugnade ner mig lite.
Fick komma ner till rummet någon gång framåt kvällen.
Som tur var åkte tjejen jag delade rum med hem
då så fick rummet för mig själv under natten.
Fanns stunder under hela kvällen då jag gnällde
som ett litet barn men tro mig det var jobbigt!
Blev ju väckt hela tiden också.
Klarade av att äta någon gång sent på kvällen sen,
så efter det fick jag sova till klockan 4 då jag var
tvungen att få medicin igen för att inte smärtan ska
bli för jobbig. Skulle även upp vid 6 och få en annan
medicin, sedan blev det frukost vid 8. Och tillslut
hemfärd. Så nu blir det vila och smärta i 10-14 dar.
Skönt att ha det gjort iaf.
Kom till sjukhuset i Norrköping igår klockan halv nio.
Träffade världens tråkigaste läkare i början.
Fick sitta och vänta i ett par timmar, sedan fick jag
träffa en annan läkare som var bra mycket trevligare
och roligare. Dock skrämde han upp mig ännu mer.
Trodde inte att det skulle vara så illa som han sa att
det kunde vara.
Efter det fick jag ett rum så att jag kunde sova en stund
eftersom det skulle ta sådan tid. Halv ett fick jag tid
i operationssalen. Hade inte fått något lugnande eftersom
jag berättade om hur illa jag brukade må av att sövas
och att kräkas efter en halsoperation är väl ingen höjdare.
Så eftersom lugnande skulle göra det värre så fick de hoppa
över det. Låg och skakade halvt sönder mig där på operationssängen
minns jag. Sedan fick jag en massa olika mediciner mot smärta
så att de skulle hinna börja verka tills att jag vaknade upp.
Fick dricka något äckel-päckel mot illamående, skulle vara
någon saltlösning.. det smakade ungefär tio gånger värre
än att få en kallsup i medelhavet. Sedan sprutade de in
någon jättestark medicin mot åksjuka, som man inte får
ta i vaket tillstånd för då får man hallucinationer så direkt
efter det så sövde de mig. Kändes i princip som att svimma.
Då de väckte mig var jag förbannad och skrek, tjöt, sparkade
och tillslut slog till läkaren. Han kunde inte ge mig någonting
först eftersom han inte visste ifall det var för jag hade ont eller
ifall jag bara var arg.. och ska jag vara ärlig minns jag inte helt
var det var eftersom jag var drogad fortfarande. Mamma berättade
dock att jag svarade något elakt varje gång någon sade något.
Varje gång de frågade t ex " har du ont ", så blev mitt svar bara
" du kan ha ont!! ", eller
" Annie du ligger på slangen, kan du flytta lite på dig?"
- " Du kan flytta på dig" ^^. Förhoppningsvis är de vana. Samt vägrade
jag ha pulsmätaren kvar på fingret utan slängde iväg den varenda
gång de försökte sätta på den. Sjävklart började den pipa som bara
den då och då blev jag förbannad på den med och skrek
"håll tyst jävla apparatjävel" och då de sa " Annie du måste ha den"
Så kan ni kanske gissa vad mitt svar var, ja "Du kan ha den!" haha.
Eftersom jag inte kunde lugna ner
mig på ett bra tag så fick läkaren ge mig lite morfin trots
att det skulle få mig att må illa.
Tog några timmar innan jag lugnade ner mig lite.
Fick komma ner till rummet någon gång framåt kvällen.
Som tur var åkte tjejen jag delade rum med hem
då så fick rummet för mig själv under natten.
Fanns stunder under hela kvällen då jag gnällde
som ett litet barn men tro mig det var jobbigt!
Blev ju väckt hela tiden också.
Klarade av att äta någon gång sent på kvällen sen,
så efter det fick jag sova till klockan 4 då jag var
tvungen att få medicin igen för att inte smärtan ska
bli för jobbig. Skulle även upp vid 6 och få en annan
medicin, sedan blev det frukost vid 8. Och tillslut
hemfärd. Så nu blir det vila och smärta i 10-14 dar.
Skönt att ha det gjort iaf.
Du måste vara sjuk?
Ibland undrar jag verkligen hur det här jävla samhället fungerar?
Hur kan man komma undan med ett brott bara sådär, bara
för att man nekar till det eller för att det inte finns tillräckligt med
bevis?
Ska vi behöva mörda ett gäng barn inför publik för att det ens
ska finnas en chans till att det blir rättegång och händer nånting
med fallet?
Det är ju sjukt.
Det skulle inte förvåna mig om det handlade om deras förbannade pengar.
De är säkerligen för snåla med både pengar och tid för att ens försöka
sätta dit alla idioter som finns.
Vem fan skulle hitta på nånting för att bli ett offer?
Hur kan man lita mer på den misstänkte än offret? Då är det något som är fel.
Jag blir galen på vårt samhälle.
FuckitFuckitFuckitFuckit!!
Det finns ingen utväg för dig ändå, du ska få veta vad du orsakat, du ska få känna att du lever..
Hur kan man komma undan med ett brott bara sådär, bara
för att man nekar till det eller för att det inte finns tillräckligt med
bevis?
Ska vi behöva mörda ett gäng barn inför publik för att det ens
ska finnas en chans till att det blir rättegång och händer nånting
med fallet?
Det är ju sjukt.
Det skulle inte förvåna mig om det handlade om deras förbannade pengar.
De är säkerligen för snåla med både pengar och tid för att ens försöka
sätta dit alla idioter som finns.
Vem fan skulle hitta på nånting för att bli ett offer?
Hur kan man lita mer på den misstänkte än offret? Då är det något som är fel.
Jag blir galen på vårt samhälle.
FuckitFuckitFuckitFuckit!!
Det finns ingen utväg för dig ändå, du ska få veta vad du orsakat, du ska få känna att du lever..
Hjärtans gränsland
Har du någon gång fått en kvävande känsla av att saker
och ting inte går ihop, och heller inte är som de bör vara?
Där är jag nu. Hittade några gamla texter jag skrivit..
ibland undrar jag vart jag får allting ifrån. Orden och meningarna
går ju inte alls ihop. Det är bara tankar och ord som jag dränkt
i bokstäver .. it makes no sense ^^. Likadant är det nu..
jag kommer nog sitta senare att läsa igenom det här och
undra varför jag ens skrev. Men det känns så skönt att låta
tankarna ta över och fingrarna bara skriver på.
Jag har gått och tappat bort min bästa vän,
den bästa vän jag någonsin haft.
Jag tappade dig inte plötsligt men någonstans på vägen.
Jag kan inte säga att jag vill fortsätta på nytt för
jag vet lika väl som du att det inte skulle funka.
Vi är inte dom som vi en gång var. Men jag vill tillbaks
till den tid som varit, delvis. Jag vill göra om allt vi gjorde.
Jag minns hur jag alltid längtade efter att få träffa dig.
Att få sova hos dig så ofta jag ville och att jag alltid kunde
komma till dig då det var något.
Jag minns första gången du höll min hand för att visa
att du brydde dig och att du fanns där.
Som en riktig vän i mina ögon sett.
Och låttexten du skrev, sjöng och gav mig då jag skulle
lämna Linköping, som fortfarande får mig att gråta, är
minnet av dig som den du verkligen är för mig.
Du var det bästa jag hade.
Vi har delat så många upplevelser och minnen.
Som då vi var i Skärgården och tältade.
Allt vi pratade om den kvällen. Det var så sjukt kul
och jag kan fortfarande inte förstå varför vi ens pratade
om något sådant, men kul var det allt.
Eller som när vi var i Danmark, det var ett minne för livet.
Jag vill ha det så föralltid. Jag önskar verkligen att det alltid
var så mellan oss. Alla skratt och tårar vi delat.
Du var min andra halva som jag vägrade tappa,
men nu har jag låtit det hända utan att jag velat inse det.
Jag skulle kunna sitta här långt in på natten och skriva allt
jag känner och vad jag saknar min tid med dig. Men jag vill
kunna gå vidare. För jag vet att vår tid är förbi. Allting har sitt slut tydligen.
Men vad som än händer och vad som än har hänt så älskar jag dig
något obeskrivligt mycket. Du har givit mig så mycket och jag är oerhört
glad över att ha träffat dig och att jag har fått ta del av ditt liv.
Vem du än blivit så är du bra i mina ögon.
Även om vi inte går ihop och inte får ut så mycket av varandra
längre så betyder du mycket.
Jag måste hitta ett sätt att gå vidare. Men det är nu, nu när man
vet att du verkligen är borta så känner jag mig förstörd.
Jag vet att det inte varit något vidare bra mellan oss på sistone,
men ändå har man vetat att du funnits där.
Jag har fortfarande kallat dig min bästa vän.
Vad fan hände egentligen!?
Jag vill veta hur, när och varför allt blev som det blev.
Jag kan inte bara blunda och glömma allt som en gång varit.
Det finns ingen som kan vara så som du en gång var för mig.
Den bästa vän man kan ha helt enkelt.
Jag kommer att sakna dig Linda.
Och jag kommer älska dig vart du är vänder dig.
och ting inte går ihop, och heller inte är som de bör vara?
Där är jag nu. Hittade några gamla texter jag skrivit..
ibland undrar jag vart jag får allting ifrån. Orden och meningarna
går ju inte alls ihop. Det är bara tankar och ord som jag dränkt
i bokstäver .. it makes no sense ^^. Likadant är det nu..
jag kommer nog sitta senare att läsa igenom det här och
undra varför jag ens skrev. Men det känns så skönt att låta
tankarna ta över och fingrarna bara skriver på.
Jag har gått och tappat bort min bästa vän,
den bästa vän jag någonsin haft.
Jag tappade dig inte plötsligt men någonstans på vägen.
Jag kan inte säga att jag vill fortsätta på nytt för
jag vet lika väl som du att det inte skulle funka.
Vi är inte dom som vi en gång var. Men jag vill tillbaks
till den tid som varit, delvis. Jag vill göra om allt vi gjorde.
Jag minns hur jag alltid längtade efter att få träffa dig.
Att få sova hos dig så ofta jag ville och att jag alltid kunde
komma till dig då det var något.
Jag minns första gången du höll min hand för att visa
att du brydde dig och att du fanns där.
Som en riktig vän i mina ögon sett.
Och låttexten du skrev, sjöng och gav mig då jag skulle
lämna Linköping, som fortfarande får mig att gråta, är
minnet av dig som den du verkligen är för mig.
Du var det bästa jag hade.
Vi har delat så många upplevelser och minnen.
Som då vi var i Skärgården och tältade.
Allt vi pratade om den kvällen. Det var så sjukt kul
och jag kan fortfarande inte förstå varför vi ens pratade
om något sådant, men kul var det allt.
Eller som när vi var i Danmark, det var ett minne för livet.
Jag vill ha det så föralltid. Jag önskar verkligen att det alltid
var så mellan oss. Alla skratt och tårar vi delat.
Du var min andra halva som jag vägrade tappa,
men nu har jag låtit det hända utan att jag velat inse det.
Jag skulle kunna sitta här långt in på natten och skriva allt
jag känner och vad jag saknar min tid med dig. Men jag vill
kunna gå vidare. För jag vet att vår tid är förbi. Allting har sitt slut tydligen.
Men vad som än händer och vad som än har hänt så älskar jag dig
något obeskrivligt mycket. Du har givit mig så mycket och jag är oerhört
glad över att ha träffat dig och att jag har fått ta del av ditt liv.
Vem du än blivit så är du bra i mina ögon.
Även om vi inte går ihop och inte får ut så mycket av varandra
längre så betyder du mycket.
Jag måste hitta ett sätt att gå vidare. Men det är nu, nu när man
vet att du verkligen är borta så känner jag mig förstörd.
Jag vet att det inte varit något vidare bra mellan oss på sistone,
men ändå har man vetat att du funnits där.
Jag har fortfarande kallat dig min bästa vän.
Vad fan hände egentligen!?
Jag vill veta hur, när och varför allt blev som det blev.
Jag kan inte bara blunda och glömma allt som en gång varit.
Det finns ingen som kan vara så som du en gång var för mig.
Den bästa vän man kan ha helt enkelt.
Jag kommer att sakna dig Linda.
Och jag kommer älska dig vart du är vänder dig.
Minus 800 & Åtvidaberg.
Vaknade av den irriterande klockan vid tio
för att jag skulle jobba.
Skulle inte jobba förrän två men tänkte att
det var lika bra att gå upp tidigt.
Så ringer Sara och säger att jag ska jobba redan vid tolv istället.
Så jag började stressa då hon plötsligt ringer igen
och säger att jag inte behöver jobba överhuvudtaget
för hon skulle vara kvar.
Så inga 800kr där inte, surt.
Jag är pank av nån anledning. Vet inte vad jag köpt?
för att jag skulle jobba.
Skulle inte jobba förrän två men tänkte att
det var lika bra att gå upp tidigt.
Så ringer Sara och säger att jag ska jobba redan vid tolv istället.
Så jag började stressa då hon plötsligt ringer igen
och säger att jag inte behöver jobba överhuvudtaget
för hon skulle vara kvar.
Så inga 800kr där inte, surt.
Jag är pank av nån anledning. Vet inte vad jag köpt?
Dagen kommer bli lyckad iallafall för
jag ska ut till Åtvid över kvällen/natten och träffa Lina!! Wohh.
Jag är sjukt glad över att hon finns.
Vet inte när vi började umgås så egentligen
för det måste ha varit nyligen
men hon betyder något oerhört mycket för mig iallafall En sån som hon behöver alla ^^
Jag vet inte hur jag ska göra med flyttandet heller.
Ska förmodligen bo med syster
i en trea i stan nu i ett par månader.
Men efter det..
vore kanske smartast att välja Södertälje eller Malmö
eftersom de har samma skola och program.
Känner flest folk nere i Skåne men det känns alldeles för långt att börja med?
Jag vill visserligen bort härifrån.
Men jag vill inte lämna allt för långt bort.
Så lär väl bli att kolla mer på Södertälje.
jag ska ut till Åtvid över kvällen/natten och träffa Lina!! Wohh.
Jag är sjukt glad över att hon finns.
Vet inte när vi började umgås så egentligen
för det måste ha varit nyligen
men hon betyder något oerhört mycket för mig iallafall En sån som hon behöver alla ^^
Jag vet inte hur jag ska göra med flyttandet heller.
Ska förmodligen bo med syster
i en trea i stan nu i ett par månader.
Men efter det..
vore kanske smartast att välja Södertälje eller Malmö
eftersom de har samma skola och program.
Känner flest folk nere i Skåne men det känns alldeles för långt att börja med?
Jag vill visserligen bort härifrån.
Men jag vill inte lämna allt för långt bort.
Så lär väl bli att kolla mer på Södertälje.
Början på nåt nytt.
Jag överväger att flytta. Tanken har funnits i ett år eller så nu men nu är det nära.
Jag är påväg att bestämma mig. Vill iväg från den här hålan och börja om på nytt.
Det här är det värsta år jag upplevt men nu tänker jag lämna det bakom mig och
försvinna härifrån. Då jag hittat något att göra och någon härlig stad så flyttar jag. Förmodligen blir
det strax efter nyår. Underbart!
Finns en del saker jag däremot inte lämnar här <3
Gråa dagar och humörsvängningar
Vaknade upp med en aning tråkigt humör. Men ju mer dagen gick ju bättre blev det.
Träffade Lina och for till ikano en stund. Var kul att träffa henne men mindre kul att
pengarna försvinner snabbare än man fått dom.
För övrigt tror jag att detta är en tänkardag. Tankar flyger åt alla möjliga håll
och likaså mitt humör. Jag saknar världens finaste syster och vill just Nu
bara ha henne här i närheten. Jag hatar att man känner sig så hjälplös.
Ibland önskar jag att jag var sådär riktigt liten igen och likaså hon.
Eller så vill jag ha tillbaka sommaren 2004. Den var underbar!!
Det är ju iallafall härligt med helg efter imorgon och den lär bli rolig.
Men nu är jag för trött för att skriva så jag rundar av här ^^.
Och fick precis reda på att syster kommer hem ikväll så jag blev glad nånstans.
Träffade Lina och for till ikano en stund. Var kul att träffa henne men mindre kul att
pengarna försvinner snabbare än man fått dom.
För övrigt tror jag att detta är en tänkardag. Tankar flyger åt alla möjliga håll
och likaså mitt humör. Jag saknar världens finaste syster och vill just Nu
bara ha henne här i närheten. Jag hatar att man känner sig så hjälplös.
Ibland önskar jag att jag var sådär riktigt liten igen och likaså hon.
Eller så vill jag ha tillbaka sommaren 2004. Den var underbar!!
Det är ju iallafall härligt med helg efter imorgon och den lär bli rolig.
Men nu är jag för trött för att skriva så jag rundar av här ^^. Och fick precis reda på att syster kommer hem ikväll så jag blev glad nånstans.
En simpel vardag för en pessimist?
Om allt bara kunde vara som det en gång var
Jag står inte ut med att se tiden passera före mig
Att man ska behöva se bakom sig för att se vad man glömt.
Enbart för att tiden går för snabbt
Eller är det jag som står stilla
Innan det är för sent. Stanna upp
Se vad som händer
Ta tag i det du har och håll det hårt
En vacker dag är det borta
Som om det aldrig riktigt fanns där
Som om det bara var en dröm
En underbar dröm man inte vill vakna ur
För en kort sekund tror du bara på gott
Ondskan existerar inte i din egna, lilla värld
Sträck fram din hand
Låt någon ta emot den och finnas vid din sida
Du är aldrig ensam
Någon vakar över dig
Dag som natt
Det kretsar i mitt huvud hela tiden
Trots att jag förbjuder det så finns det där
Omöjligt att få det ur tankarna
Vill så gärna uppleva
Vill så gärna se
Känner mig svag av längtan
Längtan efter att få känna
Riktigt inse vad det där är
Kan inte glömma
Kan inte förtränga allt som hänt
Vill inte se bakåt
Men allt jag ser är den stunden
Bilderna ekar i huvudet
Som om det gräver sig ur min kropp
Krälar genom ådror och kärl
Kryper längs min hals och äter upp mig inifrån
